Kallad den mest kvinnofientliga skräckfilmen i 101 skräckfilmer du måste se innan du dör.

Och visst är den vågad. Jag tror inte många feministiska partier skulle vilja se denna filmen

en fredagskväll. Men å andra sidan är detta det som gör The Brood så unik och eftersom

kvinnor oftast spelar offer, så är detta en ny fin fläkt i vårt skräck-universum.

 

Nola och Frank har skilt sig. Tillsammans har dom en dotter som Frank själv får uppfostra, då

Nola är medlem i en sekt-liknande psykiatri under orders från sin läkare Hal Raglan. Frank

upptäcker att hans dotter, Candice, har märkliga skador över kroppen och misstänker att

Nola har skadat henne. Han försöker få tag på henne via Hal, men Hal vill att hon inte ska känna

sig stressad över sin ex-man. Samtidigt dyker några bisarra dvärgliknande barn upp och börjar begå fruktansvärda mord på folk som Nola inte finner tycke för.

 

Filmen gjordes 1979 och är rysligt välgjord. Regissören, David Cronenberg genomgick själv

en skilsmässa och filmen blev personligt raseri. Första (och hittills enda) gången jag såg filmen

så gick den på TV och jag föll direkt. Det psykologiska, bisarra och obehagliga är oerhört kontroversiellt,

men inte utan anledning. Som vanligt i Cronenbergs värld så är inget som det verkar och Hals psykiatri

verkar hantera med otroliga mentala experiment.

 

När vi ändå talar om Hal så dyker Oliver Reed upp som den goda doktorn. Han är helt enastående

 i denna bi-roll. En av de mest slående presentationerna är när han håller en offentlig studie med

en patient där diverse publikmedlemmar får kolla på. Oliver medverkade även i Gladiator och missade

chansen att bli James Bond i Dr No. Tyvärr dog han 1999 av hjärtattack.

 

Det var några år sedan jag såg filmen, men den ligger som en av de mest minnesvärda skräckfilmer

inom temat psykologisk skräck. 4 av 5 guldkameror.