Vilket ypperligt sätt att påbörja temat med: ett nerlagt mentalsjukhus! Gordon Flemming äger ett

mindre företag som hanterar asbest-sanering. Den lilla gruppen har ekonomiska problem och

även svårigheter att sammarbeta. Men värre saker händer. När en av gruppens medlemmar, Mike,

upptäcker ett rum med ljudinspelningar från före detta patienter, så faller hans intresse för Mary Hobbes,

en kvinna med flera personligheter. Men den värsta av hennes personligheter refereras till Simon,

som Mary inte vill tala högt om. Saker börjar gå fel för den lilla gruppen när alla känner att något

står väldigt fel till. Är dom ensamma i byggnaden?

 

Ni som läst min tidigare recension av Jacobs Ladder vet om att den var en tung inspiration till Silent Hill 2.

I Session 9 hittar vi några element som påminner oss om Silent Hill 3. Mest namnvärt är rullstolen, som står

placerad i en nästan identisk position som i Session 9.

 

Andra gången jag såg filmen så satt vi hemma hos Joel (ni som inte vet, före detta recensent på bloggen).

Markus var självklart också där samt några andra. Det blev en hel del komiska kommentarer. Den som

jag minns mest av var att alla i filmen säger "back to work", även om vi ALDRIG få se dom jobba!

Inte undrar på att gruppen har svårt att hitta jobb! Markus sa för någon dag sedan att han somnade då

han tyckte filmen var kass.

 

Men vad tycker jag då? Jo, den är ju lite löjlig och långt ifrån helt lyckad. Men själva miljön och stämningen

lyckas väldigt suveränt! Att hela filmen faktiskt var inspelad på ett mentalsjukhus är mer än oroväckande.

Byggnaden sträcker sig som en labyrint och är väldigt lätt att gå vilse i, precis som gradvis sker med

filmens karaktärer. Session 9 lever på stämningen och utförandet och den grå-bruna underjordiska tunneln

passar som miljöval. Skådespelarna gör ett bra jobb och David Corusos klassiska "fuck you" har blivit

en stor meme över internet.

 

Slutet är inte så imponerande, men oerhört väl utfört. 3 av 5 guldkameror.