År 2012 kom en del intressanta titlar ut. Olyckligtvis är det inte lätt att se alla. Så nu, 2 år senare

ska jag kolla om Ted är något att ha. Och det var inte ofta jag skrattade med den här filmen.

 

John Bennett hade inte många vänner som ung så hans största önskan var att få en bästa vän.

Resultatet blev att hans nallebjörn, Ted, började leva och blev Johns bästa vän. Även i vuxen ålder

så är John och Ted bästa polare, men när John får ett ultimatum av sin tjej att låta Ted bo i sin egna

bostad så tvingas en del inre konflikter upp till ytan.

Som komedi har den en del smått roliga ögonblick, men som filmkritiker måste jag inse fakta: filmens

humor för ingenting till handlingen. Ted är ett svin och därför har jag jävligt svårt att gilla hans vuxna

vänskap med John. Allt de gör är att supa, festa och testa diverse droger. Av denna anledningen så

är det jävligt svårt att se någon form av sympati med deras vänskap. Ted tar nästan ingenting på

allvar och därför blir jag förvirrad kring varför John gillar att hänga med Ted.

Tolka inte detta på fel sätt. Seth Macfarlane är riktigt rolig i hans kortare tv-serier. Eller...tja, family guy

är skoj i alla fall med sin dumma och politiskt inkorrekta humor. Det är som jag brukar säga: "Varför

vara politisk korrekt, när inte ens politik är korrekt!" Men som långfilm går det bara inte ihop. Vissa skämt

i hans nya Wild-West film verkar vara mer i min smak med sin självironiska stämpel.

Det enda som jag fann humoristiskt i Ted var referenserna till kult-klassikern Flash Gordon och att

Sam J. Jones dyker upp i den smått roliga fest-scenen. Det låter kanske skumt att denna scenen är

roligast då jag inte tyckte om att Ted och John har en sådan enformig livs-stil. Men en blandning

vore mer uppskattande. Ted ska ju vara Johns bästa vän, och en vän visar stöd och uppmuntran.

Men det enda "stödet" John får är när båda sjunger....suck...."Fuck you thunder"....En gräsligt

kass scen som folk överskattar av någon osannolik anledning.

Filmen får 2 av 5 guldkameror. En dum komedi som försöker spela på våra nostalgiska känslor,

men misslyckas att göra ett bra resultat.