En mörk vinternatt kommer en främling intrampande till Ipings lokala krog. Han har maskerat sitt ansikte med bandage och frågar om ett ledigt rum, han kräver att få vara ifred på heltid så han kan jobba på ett botemedel till hans mystiska sjukdom, och han börjar bli desperat. Men när krogägarens fru spelad av Una O’Connor gör honom förbannad slutar det hela med att han knuffar ägaren ner för en trappa. Så polisen(som skådespelar som om han kommer direkt från en Monty Pyton sketch) tillkallas till brottsplatsen och nu får alla veta vem denna mystiske främling egentligen är, Jack Griffin, Den osynlige mannen. Han skapar kaos i staden för att sedan fly hem.

Jacks festmö, Flora och hennes far blir oroliga då Jack har varit borta i över en månad. Flora söker tröst hos Kemp, en kär vän till Jack. Kemp letar efter bevis om vart Jack tagit vägen men runt omkring sprids nyheterna om den Osynlige mannen. Vad Kemp inte räknat med är att Jack planerar att besöka honom med ett viktigt medelande. Men besöket leder till att Kemp går emot Jack och deltar i sökandet efter den galne doktorn ingen kan se som växer och växer tills hela landet deltar i sökandet efter Den Osynlige Mannen.

Filmen börjar som ett mysterium, vem är denna främling? Men från och med då Griffins bandage åker av är ett spektakel av praktiska effekter gjort med stil som inte kunde slås på flera år. Att beskriva exakt hur de utförde alla trick skulle ta för lång tid, men de de lyckas t.ex skapa fotspår i snön med hjälp av att dra plankor som gömdes och med mycket snören. Una O’Connor är dock filmens stora minus, Ressigören James Whale (som också hade regisserat Frankenstein innan denna) tyckte dock att hon var rolig men allt hon gör i filmen är att skrikasitt decibel skrik, och Whale tyckte hon var så rolig att hon fick en liten roll i hans nästa film, Bride Of Frankenstein. Claude Rains gör här sin livs roll, till och med bättre än den i Casablanca. Hans nästa gest är så oförutsägbar och sättet han pratar om hur hela värden kommer att frukta honom är så iskallt så man själv känner sig hotad. Claude Rains röst i denna film är en av de bästa rösterna satt i film, från då han pratar lugnt till då han skriker om hur världen ska bli hans bitch. Det var just rösten som gav Claude Rains rollen som tidigare hade erbjudits Boris Karloff, men han var för dyr. Ett spektakel i både Effekter, historia och karaktärs utveckling, leder denna klassiska skräckfilm att få 4,5/5 guldkameror, Tyvärr är vissa skådespelare så dåliga att de skulle passat bättre i Tommy Wiseaus The Room, Men det positiva i filmen är överflödigt.