0

Lost Highway

En gång försökte jag posta denna recension. Men skiten försvann av bisarra händelser.
Som ut i rymdens svarta hål. Lite som filmens skumma historia, kan man säga. Och eftersom
detta är en becksvart och ond film, så passar psykologin och skräcken in perfekt inom skräckgenren
även om det är en thriller! So, here we go!
Soundtracket I'm Deranged av David Bowie gör att ni fattar vilken typ av film vi har att göra med.
Bill Pullman´s rollfigur Fred, har lite problem i sitt liv. Han lever inrutat, med en fru i ett förhållande
utan glöd och kärlek, där han misstänker hennes otrohet. En dag råkar han hitta ett brev utanför,
med en kassett. Någon har filmat dem i deras sex-ritual mitt i natten! Vem denna mystiska kamera-man
är, visar sig vara svårare att förklara. Fred upptäcker snart att den skumma "Mystery Man" ligger bakom
besöket. Snart åker Fred fast för mordet på sin egna fru och saker blir...utflippade! För i cellen förvandlas
han till en annan person.
Ibland vill jag spy av hur seg och trögtuggad filmen är.
Fattar jag något av filmen? Jo, rätt mycket. Utan att avslöja för mycket så är filmen som ett limbo.
Det vill säga, en ond cirkel utan slut. Mystery Man är lika skum som obehaglig. Det vi inte förstår är det
som väcker oro i våra sinnen. Han spelas av Robert Blake, som senare blev frikänd från misstankarna
att han dödat sin egna fru. Hela rättegången lät relativt udda, och Blake vägrar säga vad som hände ur
hans egna syn. Mysko! I detta fallet är Mystery Man hela filmens mest spökligaste figur.
"We've met before, haven't we."
Annars finns det en gangsterboss som inte är lika överdriven som Frank ur Blue Velvet. Men gangsterbossen
är minst lika farlig. Kanske tillochmed farligare, då han har mer kontroll över omgivningen än vad Frank hade.
Gary Busey spelar en farsa till en av huvudrollerna, men vi ville se mer av hans utflippade skådespel.
Annars har vi även Jack Nance, som var mest känd för Pete ur Twin Peaks.
 
Åter till filmen. Lost Highway är inte Davids bästa. Faktum är att jag förstår folkets potentiella hat mot
filmen. Den är så mörk och psykologisk att det tar någon omtitt innan den kan uppskattas. Men filmens
mörker passar verkligen in på Halloween, om man vill surfa på hjärnans undermedvetna vågor.
 
Filmen får 3 av 5 guldkameror. Mörk som fan. Och man blir deppig!
 
Robin!