0

The Dark Crystal

Jim Hanson, mannen bakom mupparna vet verkligen hur man gör en film, utan NÅGON männsklig karaktär var den unik för sin tid. Här berättas en historia om 2 raser, Skeksis, en art som er ut som gamar blandade med Gollum och gamar och är filmens bovar. På den goda sidan har vi en ras däggdjurs liknande hominider kallade The Mystics som ser ut som ett nordiskt troll.

 Tråkigaste Protagonister nånsin!....eller hamnar ialla fall på top 10

Skeksis Kejsaren ligger döende och alla övriga Skeksis inväntar hans död så de kan välja en ny kejsare, men även The Mystics ledare ligger för döden. I denna era av förändringar finner vi Jen, en föräldralös Gelfling(en nu utdöd ras) vars mor och far dödades av Skeksis, men Jen har en fördel, Jen är den utvalda som ska påbörja en resa för att hitta The Dark Crystal, detta är det enda sättet att införa fred. När de båda sidornas ledare dör väljer Skeksis en ny Kejsare och Jen ger sig ut på uppdraget för att inhämta kristallen. Skeksis Generalen utses till ny Kejsare efter han besegrat deras Kammarherre i en duell. Jen träffar Aughra, ett orakel som håller koll på tid och rum, en uråldrig figur som hjälper Jen att förbereda sig för att hitta kristallen men Skeksis mördarbaggar anfaller och förstör Aughras hem så Jens träning färdigställs aldrig. Han får dock en liten kristall som är viktig för uppdraget och tillsammans med Kira, en annan Gelfling som han hittar ger de sig av mot Skeksis slotten för att ge gamarna på käften.

Varje Skeksis har en egen grym design

The Dark Crystal är idag en klassiker vars dockteknik överträffar det mesta. Här ser vi några av de fräckaste designerna, de kusligaste figurer och allting är gjort av plast och tyg vilket adderar ännu mer charm och uppskattning. Hade filmen gjorts idag hade det varit CGI helt klart. Det enda riktigt negativa under filmens gång är Jens röst, fyfan vad ihålig den känns, dels ska Jen vara ett barn men hans röst låter som om han redan varit i puberteten. Jen är som bananen i en prinsesstårta(för dem som hatar bananer). Hans egna scener är tråk och bir endast intressanta när hand delar scen med ett annat fantasy-väsen. Rösterna Gelflingarna har passar inte in på karaktärerna vilket är lite störande. Filmens spektakulära dock arbete går inte beskriva på papper utan det är något som måste ses för att beundras. Världen som skapats med alla djur(alla kontrollerade för hand) men höjdpunkten är Skeksis scenerna, dessa dockor och deras rörelser får de nästan att verka verkliga. De är bland det bästa Jim Hanson och hans studio har åstadkommit. Historien vi får är också bra, en spännande story med roliga tvistar och oväntade vändningar, positiva vändningar som driver historien vidare. Synd dock att Gelflings rasen inte alls är spännande och låter som om de skulle göra reklam på tv, Bland de tråkigaste protagonister jag har sett. Filmen får 4 av 5 guldkameror.

 

 

 
Markus