Måste jag recensera denna? Kan inte Joel göra det istället? Men vad FAN? MARKUS DÅ?

Helvete....give me da whiskey. Okej...nu kör vi. Vad händer om John Carpenter gör sin egna

tolkning av hur en vampyr-film ska bli? Jo...detta är resultatet.

Jack Crow är en badass mother-fucker! Han är klädd i läderjacka, röker, svär och har en stor stake

(nej, den engelska betoningen för påle, era perversa ungar!). Som vampyr-jägare har han ett gäng

experter med sig. Tills en fest går åt helvete där Jack rusar i slowmotion till nästa rum för att inse att

majoriteten av hans gäng är dödade av en super-vampyr, Valek! Jack samlar ihop ett gäng krigare

för att hämnas och skjuta vampyrer i röven med diverse vapen och bränna deras kött i solsken.

 

Visst låter filmen rätt cool. Tyvärr är det för mycket av det goda. Jack och hans medlemmar tillbringar

deras dagliga timmar med att ALLTID hata varandra och begreppet samarbete finns bara inte. Jack är

onödigt idiotisk och stentuff på ett löjligt sätt. Detta kunde man spara ner på. Och de HEMSKA action-

scenerna där John Carpenter tonar bort nästan ALLA action-scenerna! Kommer en cool musik och en hjälte

med ett vapen mot en armé vampyrer så klipper Carpenter tills nästa scen. Så vi får inte se ett skit!

Det lilla vi får se mot slutet är rätt coolt och slutfighten mellan Valek och Crow är rätt ball. Men det räddar inte

de jobbiga stunderna. En bra sak är skådisarna. James Woods, Daniel Baldwin och Sheryl Crow tillhör

de starkaste namnen. Men deras roller består av att klaga på varandra utan att upphöra. Som en evigt

klagande Magnus Betnér. Och han klarar jag bara inte av. Visst har jag samma typ av observationer, men

jag tycker bara han är förbannad på allt hela tiden. Utan anledning. Take a chill pill, typ!

 

Åter till Vampires. Musiken är rätt bra, men filmen i det stora hela får en svag 2 av 5 guldkameror.

Den har några få guldklimpar i skithögen som gör den någorlunda bra. Vi kommer ända minnas

Carpenter för hans gamla glöd.