Det var länge sedan vi svingade oss in i skräckens träsk, och i brist på bättre förslag

så blir det ett besök till skräckens stad! Som ni redan vet så älskar jag spelseriens

tre första spel. Efter dem så gick allt åt helvete. Tja...dem som lirat Downpour kanske fattar

att spelserien borde lägga ner nu. Men hur är filmen?

Jo, Silent Hill baseras på första spelet. Man har samma tema, fast har tagit bort

alla intressanta roller och ersatt med nya figurer. Den mystiska läkaren Kaufmann ersätts

med en femminuters roll i form av en psykisk sjuk Anna. Även spelets skurk, häxan

Dahlia, är numera en godhjärtad mor och uteliggare. Men den största skammen är att

spelets huvudroll, Harry, numera har bytat kön och heter Rose. Varför? Jo, en dotter och mor-

relation kan man relatera till, anser filmens producenter. Och en kvinna är mästare på att skrika...

det är ju trots allt poängen i en skräckfilm, eller hur?

Så, storyn kretsar kring att Rose har en dotter, Sharon. Hon drömmer om staden Silent Hill

varje natt. Men staden är en spökstad, då den är förgiftad med rök som omger staden som en dimma.

Rose och Sharon drar till staden, trots att Sean Beans rollfigur (som faktiskt överlever i filmen!) 

inte gillar deras besatthet av sanningen. Rose krockar med bilen, dottern försvinner och staden blir

som ett fängelse, ett limbo där demoner och ett fåtal sektmedlemmar överlever.

 

Istället för några få, intressantare roller med psykologiska aspekter som fångar dem i stadens

mörka hjärta, så får vi sektmedlemmar som lever i stadens kyrka. Och en snut, Cybil, som är både bitch

och förmodligen lesbisk. Skräckmomenten ökar under "Otherworld", en alternativ mardröm täckt i blod

och rost. Här finns många faror som faktiskt är väldigt välgjorda. Pyramidhead kunde vi överleva

utan, men kackelackor, sönderbrända barn och zombiesjuksköterskor utgör en överaskande bra stämning!

Miljön är otroligt lik spelen, likaså med kamerapanoreringar! Snöiga och dammiga hus och gator,

sönderfallna väggar, hängande kroppar täckta av blod, den ikoniska varnings sirenen, alla metalliskt

skrapande ljud och självklart, spelets orginella musik gör filmen så oerhört välgjord! Kan vara det

bästa spelbaserade material jag sett! Synd att storyn inte håller och karaktärerna är gapiga.

 

Bästa Delen: Atmosfären och uppbyggnaden direkt från spelet. Att Sean Bean alltid bär

Harry Masons orginella klädstil i sina scener ger bra vinkningar till spelet. Samt terrorn och skräcken

som fungerar oväntat bra. Även stadens förflutna som ledde till varför dimman finns, håller måttet

utmärkt!

 

Sämsta Delen: Det fruktansvärt konstiga slutet, alla lösa trådar, ingen manlig roll i spökstaden,

Cybil och Rose tråkiga skrikanden och sektens löjliga ledare förnedrar spelseriens viktigaste element.

 

Filmen får 3 av 5 guldkameror. Av alla element i spelet: story, musik, karaktärer, miljö, ljud,

terror och psykologiska delar, så lyckas filmen fånga det mesta.

 

Robin.