Då jag aldrig riktigt har fått känsla för att spela alla Silent Hill spel. Dvs, The Room, Origins eller

Homecoming, så dyker jag rakt ner i denna reboot på Silent Hill 1. The Room skulle aldrig bli ett

Silent Hill spel, men beräknas vara det sista "bra" Silent Hill spelet i serien. Origins kändes lite krystad

enligt kritik, då man skulle hoppa till seriens skräckfulla start. Och Homecoming var ett mediokert

försök till att återuppta Pyramid Head av nån skum anledning.

Shattered Memories utspelar sig mestadels i en dialog mellan huvudkaraktären och psykologen Micheal

Kaufmann (Ja, han är psykolog nu!). De återberättar historien om vad som hände. Under spelets gång

återkommer vi till denna diskussion och olika pussel som förändrar små detaljer i spelet, så som kläder

och beteende. Harry Mason krockar med sin bil och hans dotter är försvunnen. En del roller dyker upp,

men de flesta låser sig inne pågrund av den snöstorm som uppstått. Så det dyker upp fler roller än tidigare.

Men enbart ett fåtal roller återkommer under spelets gång.

 

Det går att klara av Shattered Memories på bara några timmar, utan större trubbel. Att lösa pussel är relativt

roligt och det fungerar rätt bra, men det finns en del störande element. "The Otherworld" som tidigare var

en blodig och rostig värld där monster och galenskaper existerar, är nu ersatt med en istid! De enda monster

man möter är skrikande och könslösa "zombies" som inte alls är läbbiga, bara jobbiga. Man kan inte slåss

utan måste enbart springa, vilket låter bra på pappret, men blir enformigt och lite löjligt. Dessutom var det

oerhört synd att Lisa Garland enbart var med i några minuter, utan referens eller anledning.

Men spelet är inte helt hopplöst. Att använda sin telefon för att ta foton eller undersöka olika pussel är

faktiskt rogivande! En smart utveckling som skulle kunna göra serien bättre i framtiden. Men resten

är för dåligt utfört. Visst är det kul att återbesöka sjukhuset, kloakerna och kafeét, men det går så snabbt

så man knappast märker det! Dessutom känns det onödigt att förnya ettan, om man inte riktigt vet varför man

gör det! The Otherworld är absurd ibland, men varför just använda is? Det finns ingen som helst logisk tanke

bakom det!

Kalla mig gammalmodig, men spelet gav alldeles för lite av det goda. Och slutet är fruktansvärt.