0

Twin Peaks

Nu när David Lynch fått försmak till kaffet i Twin Peaks och genomgår förhandlingar för seriens tredje 
säsong så tänkte jag snacka lite om seriens gång. För att sätta betyg på en tv-serie är omöjligt. 
Men ett sådant bisarrt program, som ju blev en tv-gigant under 90-talet, måste nämnas här på
filmfett.
 
Många har kanske inte sett serien. Då har ni hellre inte badat i den mystik, terror, drama och kärlek
som serien tillförde. Så vi tar det från början. Twin Peaks är ett fiktionelt samhälle där udda roller bor.
Allt börjar med att livsnjutaren Pete Martell hittar stadens vackraste 17-åring, Laura Palmer mördad
och invirad i plast vid en sjö. Alla i staden blir upprivna och omskakade av händelsen. Laura, som var
en underbar kvinna och stadens "drottning". Vem kunde skada henne? 
Dale är nog den mest minnesvärda ikonen i Tvn's historia.
FBI-agenten Dale Cooper anländer till staden i hopp om att hjälpa till och få en skön semester.
Hans komiska charm och sköna stil ger serien en upplyftande känsla av trygghet. Fast staden
har mörkare hemligheter. Shelley, som jobbar som servitris är gift med den våldsamma misshandlaren
Leo Johnsson. Lauras mamma hemsöks av fruktansvärda mardrömmar. Dessutom ligger onda mystiska
makter och stör ordningen.
 
Den första säsongen kan bara beskrivar som flera kortare filmer. Oftast mycket väl utförda. Men i andra
säsongen når serien sitt hemska förfall. Den känsliga och klantiga polisen Andy förlorar sin seriösare del
som en hjärtlig och kärleksfull person. Tillochmed Dale blir för komisk och udda. Många kritiserar det sista avsnittet. Men jag finner stor glädje i det bisarra. Det går inte att förklaras, men är väldigt mycket konstigt i
Lynchs anda. 
 
Bästa delen: När mördaren avslöjas för publiken och en jätte dyker upp som uppenbarelse för Dale,
samtidigt som en hel pub börjar bli ledsna och gråta över känslan att något är fel.
Man inser att det inte är en vanlig serie vi studerar här inte.
Sämsta delen: Den dötrista och opersonliga Harold Smith, en trädgårdsfanatiker, tar nog hem priset.
Fast, tja, när bikern James hamnar i ett tattigt triangeldrama med nån rik brud är ganska lamt också.
 
Självklart bör alla se Twin Peaks. Den första säsongen kommer få er att gråta av sorgen man bevittnar. 
Exempelvis när pappan till Laura blir sinnesjuk och börjar dansa med Lauras foto från balen.
Eller så skräms man av det konstiga! Som när Dale drömmer om det röda rummet och när en dvärg
talar baklänges. Den andra säsongen har en svajig period, men tar sig relativt bra i slutändan.
 
Twin Peaks går inte att beskriva. Men idag nämner nog de flesta stora filmskapare Twin Peaks när det 
gäller drömmar och konst. Ingen har hittils nått upp till denna klassiker.
 
Robin!
 
"Harry, I have no idea where this will lead us, but I have a definite feeling it will be a place both wonderful and strange." - Dale Cooper