Tänk dig att du är en författare som sitter i ett rökfyllt rum under 50-talet. Du är hög på droger

och lyckas tvinga dig igenom att skriva en bok på skrivmaskin under hela ruset. Som en del

av ett experiment. Tänk dig hur skrivmaskinen förvnadlas till något annat och hur timmarna går

förbi obemärkta. När boken är klar och lanserar så blir hatet på gatorna stort. Boken bränns och

kriteseras som "opublicerbar skit". År 1991 blir boken film.

Detta är den udda  bakgrunden till Naked Lunch, som svagt baseras på hur författaren kunde tänkas 

uppfatta hela drogruset. Peter Weller har slungat av sig sin Robocopdräkt och blivit insektsbesprutaren

Bill Lee som använder sitt egna beskämpemedel för att bli hög tillsammmans med sin fru. 

En jättestor kackelacka ber Bill döda sin fru som är en (försöker förklara utan att låta galen) spion för

tusenfotingar. Bill lyssnar inte utan slår ihjäl den stackars baggen med sin sko. När han av misstag

råkar döda sin fru i ett Wiliam Tell-nummer spårar allt ut.

 

Det går inte att ge filmens konstigare delar ett sammanhang. Skrivmaskiner förvandlas till alienhuvud

som sprutar ut nån alkoholdryck när Will skriver ett bra påstående. Skriver han snuskigt förvandlas den till

nån levande rövliknande gyttja. En homosexuell frågar om Will är bög. Han säger nej, men beslutar sig ändå

att det inte vore dåligt att ha lite sex ändå.

Filmens ordval är snuskigt och vissa grafiska bilder kan vara motbjudande. Men det är ingen vulgär sexscen

eller något som känns frånstötande. Istället har vi bara dessa underbart bisarra saker som sätter våra

sinnen på spel. Det är som att pussla ihop ett enfärgat pussel. Inget håller ihop tillslut.

 

Roy Scheider (Jaws) dyker upp i två snabba scener, men passar konstigt nog in filmens sammanhang.

Och Ian Holm (Femte Elementet) talar utan att hans läppar är i synk, ännu en udda scen. Regissören är

otippad: David Cronnenberg som tidigare gjort lite psykologiska filmer med olika teman. The Brood,

Videodrome och scanners är bara några filmer, alla med udda slut.

 

I slutändan fattar man fortfarande ingenting i dena röran. Men jag kan endast ge filmen 3 av 5 guldkameror.

Ledsen, Markus, men mer blir det inte. Det är nästan för mycket för min lilla nöt.