Det är ganska ledsamt att se action ikonerna erkänna hur gamla de blivit i denna filmen. 

Stallones roll blir deprimerad över sitt liv, Dolph är fortfarande galen och Jet Li hoppar

tyvärr av efter första actionscenen. Synd, men resten av filmen visar att ålder spelar ingen roll.

Inte så länge man vet hur man dödar folk med coola one-liners och lustiga skämt.

 

Och skämtsamt blir det! Till och med Dolph kommer med ett skämt som får den svenska

biopubliken att jubla när han nämner sin svenska favoriträtt. Och konceptet är ganska lustigt i sig.

Ett stort Dream-Team åker runt i u-länder och spöar skiten ur folk. 

Filmens riktiga handling kretsar kring hur en av medlemmarna dödas och hur Expandibles gör

en vendetta mot den minnesvärda Van Dame-skurken, Vilian. Jag har aldrig riktigt gillat Van Dame.

Men här blir hans dialekt perfekt med personligheten. En läbbig skurk som påminner om Wesker

ur Resident Evil spelen.

 

Filmen har en rad grymma saker. En rolig sekvens där Chuck Norris drar några skämt om hur 

legendarisk han är. Eller hur Arnold upprepar "I'm Back!" så ofta att Bruce Willis tycker det blir

overkill. De försökte även slänga in en kvinnlig roll som inte är minnesvärd, men har ett större syfte

i gruppen. 

I filmens första del händer inte så mycket. Storyn är ganska tunn och det tog tid innan den börjar på

riktigt. Men när den börjar blir det mycket bättre än första filmen. Man vill se mer och det gör dig läskad

att veta att Arnold är tillbaka. Dessutom ska ju Stallone spela i The Tomb, en film av våran egna Lasse

Hallström.

 

Kort sagt...en klassiker! 4 guldkameror av 5!