Som uppdrag av Markus så kommer här min åsikt av en Kubrik-film. Själv tycker jag Kubrik

är en självklar konstnär, fast hans brutalare delar är inte riktigt i mitt intresse. Han har inte den

vackrare sympatin som Lynch utvecklar i sina mörkare filmer utan inbjuder oss i en galen värld

med våld och surrealism. Iallafall i A Clockwork Orange.

 

Alex DeLarge lever i ett dystert samhälle som liknar nästan ett sjukhus med vit dekor och glada färger.

Inte undrar på att han trivs i galenskapens värld som ledare över ett mindre gäng. Han slåss, våldtar och

är ett glatt svin som publiken tvingas se som sympatisk. Men sympati får han aldrig. Inte ens mot filmens andra

halva där han blir ett experiment för att förändra sitt egna psyke. Han tvingas bli ett offer för sina gärningar och

genast blir det motbjudande.

 

Även om Alex våldtar till "Singing in the rain" och misshandlar med komisk effekt så blir det udda och alltför 

skrämmande. Det är en magstark film som nästan når snuffstilen. Ingen censur utan bara våld till hans 

barnsliga berättarröst och sexbegär. Alex är ett utan tvekan ett busigt barn med onda tankar.

 

Filmens titel har jag aldrig förstått mig på, men det spelar ingen roll. Den är ihågkommande och intressant. 

Kanske anspelar den på hur Alex alltid återvänder till våldet. Antingen som utsatt eller som mobbare.

Första gångerna jag såg A Clockwork Orange så gillade jag den starkt. Och varför inte! Den är poetisk och

samtidigt motbjudande. 

 

Jag gillar filmer som vågar sticka ut ur mängden, men denna är nästan på gränsen till för hemsk och våldsam

även för mig! Men utan tvekan så är detta ett filmprojekt som bör vara en ikon i framtida konstverk. För detta

är ingen film. Det är konst. Utan tvekan. Därför går det inte att rata filmen, trots dess hemskare budskap.

4 av 5 guldkameror!