0

ThanksKilling

Efter att ha sutit och kollat igenom en rad Dario Argento filmer unnar jag mig lite hjärndöd humor och skräck. Thankskilling är lite som Nightmare Before Christmas, den kombinerar 2 högtider, i detta fall Halloween och Thanksgiving. Denna indie-film handlar om en kalkon som är mycket ful i munnen, men kan det bjuda på "Chills and thrills"? eller åtminstånde lite fnitter...eller är denna film....en kalkonrulle?
"Gobble, Gobble, Motherfucker!"
Som i alla dagens skräckfilmer har vi våra " hjältar" en grupp dumma och kåta ungdomar, mobbarna, slamporna och oskulden, som har Thanksgiving lov. Men det ser mörkt ut då en Collie kissar på en totempåle som väcker en gammal indian förbannelse, en demonisk kalkon som inte bara är ful i mun utan också kapabel att använda vapen.Ungdomarnas bil går sönder så de bestämmer sig att slå läger mitt ute i ingenstanns. Nörden i gruppen berättar om stället de är på om hur en indian för länge sen återupliva en kalkon för att döda vita männ varje 505 år, och suprise supríse det var 505 sedan förra dådet. Snart säger en av tjejerna att hon sett kalkonen, men ingen tror henne, inte ens när en kanin flyger rätt in i elden med upsprättad mage. Dagen därpå fortsätter ungdomarna men kalkonen hack i häl.....med hjälp av en bil.....Kalkonen kör en bil...
" Gruncho Marx glasögon funkar alltid!"
10 minuter in händer bland det mest " uppfuckade"  som jag har sett på länge, en Scheriff får en kopp kaffe av sin fru, men han utbrister att kaffet smakar skit, sen får han veta att frugan verkligen sket i kaffet och att det är hennes sätt att säga att hon vill ha skiljsmässa. Filmen har en massa lustiga stunder som då Kalkonen horar ut sig till en torsk skjuter skallen av honom medans han pratar med sin dotter i telefonen. Det enda jag kan klaga på är att INGEN bryr sig om att han är en kalkon, Scheriffen tror at than är en midget, och hans dotter ser inte att kalkonen 
" Now it's just getting stupid"
Thankskilling tjärnar hem  1,5 av 5 kameraformade pumpor för att vara en sesådär film med mycket dålig humor....men endå njutbar från stund till stund, jag kallar det Howard-the-Duck- Effekten
 
Markus