Strange Days
Istället för skräck och som en liten avhoppare från Phantasm-serien tänkte jag nämna
Strange Days. En film av Kathryn Bigelow, James Camerons ex-fru som är kändast för Hurt Locker.
Strange Days är en mörk sci-fi med hastiga scener och få lugna scener. Vi träffar på Lenny Nero,
försäljare av data-diskar med inspelade minnen. Dessa minnen kan kopplas till människor
som inte bara vill se, utan känna andras inspelade minnen. En man vill i all enkelhet känna sig nära
en kvinnlig kropp. En benlös man vill få känslan att springa.
"This is not like "TV-only-better"... this is life."
En timme in i filmen börjar saker gå fel. Lenny har bara några timmar på sig innan 2000-talet slår in.
Resten av filmen varar nu en och en halv timme och Lenny tror att någon tänker utnyttja maskinen för
att spela in hur hans ex-tjej dödas. Lenny varnar henne och tror att hennes nuvarande pojkvänn, Philo,
har planer att döda henne. Philo är ett rysligt ass med maffialiknande metoder och behandlar Lenny som
ett kräk.
"I like the feeling of someone watching me."
Trots att storyn kanske inte låter så bra spenderad på hela filmens längd, så blir det överaskande.
Den visar att action inte behövs för att skapa paranoia. Musiken som Lennys tjej sjunger är ljuvligt
cyberpunk-aktig och hela filmen är bara riktigt skön att följa.
En perfekt kväll vore att se Strange Days, Dark City och Blade Runner i ett svep. Det vore gött!
Betyget? 4 av 5 guldkameror!
Se även trailer: http://www.youtube.com/watch?v=5yaXPx6xWEQ
Robin!